Säker seger inför välfyllda läktare

Ysby - Skottorp 5-1 (3-1)
Derbyt mellan YBK och SIF inramades av nationalsång, välfyllda läktare och fint väder. Dock inget publikrekord då publiksiffran slutade på 254 biljetter. När sången tystnat och avsparken slagits utspelades en av de märkligare halvlekar som spelats under säsongen. Såväl YBK som SIF envisades med att skänka bollen till varandra, slå missriktade inlägg och tappa bollen i de mest opassande sammanhang.
SIF var inledningsvis något bättre och framförallt något hetare. De vann fler dueller och matade boll efter boll mot det hungriga anfallet. De farliga lägena lyste dock med sin frånvaro. Plötsligt gick YBK till anfall och slog ett inlägg från högerkanten som eminente vänsterbacken Jimmy Ivarsson i SIF råkade få på handen och straff dömdes. Otto säker exekutor och ledningen ett faktum. Matchbilden ändrades dock inte och SIF kändes alltjämt något vassare. YBK hade förtvivlat svårt att få igång spel men lyckades ändå göra även ett andra mål. Simon Axelsson stannade upp i ett anfall och hela publiken ropade ”nej” men Axelsson hade andra tankar och smekte en yttersida rakt igenom straffområdet till Dorlind som säkert satte hemmalagets andra mål.
Inte heller detta fick matchbilden att ändras. YBK behandlade bollen lika illa som Finland behandlar Syrianer på flykt och hade lika mycket pondus i sitt sätt att uppträda som en senildement Nils Karlsson Pyssling. Att SIF reducerade var därmed fullt logiskt.
Kort därefter tände det till då SIF:s anfallare och undertecknad brakade ihop i en närkamp. Anfallaren drog och svingade som en blind i en bålgetingsvärm och tränare Karlsson tände till. Domaren varnade såklart anfallaren men SIF:s bänk fick det på något sätt till att det var anfallaren som blivit attackerad och löpte amok. Extra roligt blev det i paus när jag snodde lite vatten av SIF och fick en hel hög uppretade SIF:are mot mig som påtalade att jag inte borde få spela fotboll, att jag var för gammal och en skam för sporten (säkert korrekt men inte av de skäl som SIF åberopade…).
Ett officiellt referat är inte platsen att säga vad man tycker men jag kan i alla fall säga att vi i YBK är vi måna om att uppföra oss på och vid sidan av planen. SIF fick förutom det gula kortet i situationen ovan även en spelare utvisad för snack och ytterligare en varnad för en helt sjukt onödig eftersläng som med lite otur kunnat skicka Axelsson till akuten med punkterad lunga, ryggmärgsbråck och permanent rullator. YBK fick ett gult kort när världens snällaste Jimmy Ivarsson råkade hamna fel i en närkamp och fällde anstormande YBK:are…
I slutet av halvleken assisterade Axelsson fram Färe som nickade in 3-1 och vi pustade ut när vi gick mot omklädningsrummet. I paus var coach Snoddas vansinnig. Kallade halvleken det sämsta han sett oss prestera och det var kanske sant men framförallt var SIF betydligt mer aggressiva än oss. Nu hade vi motvinden att vänta och bestämde oss för att visa var skåphelvetet skulle stå.
Det var inte heller något snack. YBK tog tag i taktpinnen. Rullade boll och anföll gång på gång mot ett allt mer stressat bortaförsvar. Färe gjorde både 4-1 och 5-1 som också blev slutresultatet. Dessutom sjöng det i ribba och stolpe när YBK anföll. Vi borde vunnit med mer men SIF:s duktige målvakt Andersson höll siffrorna nere. Närmst i SIF kom unge Gustafsson som i matchens slutminut prickade ribban med ett fint skruvat skott. Där har SIF något att bygga på framöver!
Slutresultatet innebar kullerbytta mot publiken. Stort jubel och högsta segersången hittills i omklädningsrummet. Alla var nöjda. Fint väder. Tre poäng. Mycket publik och lagfest på kvällen. Ibland är livet helt enkelt underbart! Vi avslutar med att citera SIF:s tränare From som sade såhär efter att SIF slagit oss på hemmaplan i våras med 4-0 trots att vi dominerat spelmässigt.
”Vinner man med fyra bollar går det inte att hävda att det var jämt”. Helt rätt tycker jag…
Kämpa Ysby!