Säsongskrönika

Det här blir tredje året i rad jag skriver en krönika av det här slaget och i den senaste avslutade jag med följande ord apropå den säsong vi nyss avslutade: ”En sak som är säker är att vi kommer att få se ett 89ers som vill framåt och utvecklas. Det finns ingen som är nöjd med den senaste säsongen och förhoppningsvis kan vi få utdelning efter två års slit nu när vi ska spela i division 3.” Visst fick vi utdelning den här säsongen efter två års slit. Visst ville vi fortsatt framåt och visst utvecklades vi. Inte för att den här säsongen var en dans på rosor men det blev en välförtjänt mittenplacering efter en lång och imponerande slutspurt. Vi låg pyrt till vid jul men därefter förlorade vi bara en gång på elva matcher vilket vi var bäst med bland alla lag. Om vi tar det från början så var alla i och runt laget överens om att det här skulle bli säsongen då fallet skulle stoppas. Hit men inte längre (ner i seriesystemet), nu fick det räcka. Med det sagt så hade åtminstone jag respekt för att det skulle bli en tuff utmaning för division 3 är inte en lätt serie på något sätt, framförallt inte för oss som kom uppifrån med ett stukat självförtroende. Trots det var känslan i gruppen att det fanns en tilltro för det vi höll på med och när säsongen väl drog igång hade vi slickat såren ytterligare en gång och fått tillbaka en del självförtroende. Starten av serien var dock trevande. 0 vinster, 2 oavgjorda och 2 förluster efter fyra spelade matcher. Prestationerna och spelet överlag var helt okej men återigen hade vi förbaskat svårt att vinna matcher. Pressen var därmed stor när vi skulle ställas mot jumbon IK Zenith på hemmaplan i den femte matchen. På ett övertygande men också krampaktigt sätt lyckades vi vinna den matchen med 3-2 och segernollan var sprucken. Nu kunde vi borsta av oss segerspöket och sikta mot fler segrar för spelet var ändå rätt så bra. Även ifall segrarna lös med sin frånvaro i början av serien var min upplevelse att gruppen ändå hade utvecklats sen förra säsongen. Dels som lag och i sättet vi genomförde matcherna där vi fick till vår gameplan hyfsat bra direkt. Den som vi arbetat med under hela försäsongen och försökt bygga vår identitet kring. Dels var det många som tagit kliv individuellt sett och lyft sitt spel från förra säsongen. Efter Zenithmatchen kom vi in i ett flow och vi slog topplaget Eken och skickliga Lindås av bara farten. Helt plötsligt stod vi på tre raka segrar och alla svävade på moln. Det var en ny situation (att hantera) för den här gruppen att vinna så mycket. För en gång skull kunde vi gotta oss i lite segrar och få njuta av tillvaron, om så bara för en liten stund. Baksmällan kom mot vår bottenkollega Hovås i en svag insats från vår sida. Här var det nog en och annan som drog lärdom att man inte kan slappna av ifall man vill vinna. Sen följde en tung period med bland annat en sur derbyförlust och ett riktigt bottennapp mot Pixbo innan jul. Där och då låg vi på nedflyttningsplats. Vad höll på att hända? Här skulle vi ju inte hamna.. Det blev att rannsaka sig över jul och nyår. I den sitsen vi var i är det lätt att börja tvivla på det vi gör och få panik. Det fanns press på oss både utifrån och inifrån. Att åka ur en gång till var inte acceptabelt för detta unga men ambitiösa lag. Även ifall förra säsongen givetvis var en besvikelse så kanske division 2 ändå var en för tuff serie för oss då. Division 3 kunde vi behärska men ändå satt vi i den sitsen vi gjorde. Fast beslutsamma gick vi ihop som grupp under uppehållet och repade mod. Jämnare prestationer och jobba med noggrannheten stod på schemat. Vi förenklade spelet en aning och omprioriterade vissa tillvägagångsätt. Samtidigt behöll vi lugnet i gruppen och fokuserade på vår uppgift på ett imponerande sätt. I de inledande matcherna efter jul visade vi prov på ett mycket stabilt spel. Vi hade kommit tillbaka till grunderna och det var svårt att framförallt få hål på oss men också att möta oss överlag. Förutom plumpen mot Floda på bortaplan där vi kom till spel med decimerat manskap så var vi mycket svårslagna. Vi blev ett lag som aldrig gav oss och tre sena kvitteringar med uttagen målvakt under våren säger det mesta. Förutom en massa oavgjorda matcher lyckades vi även vinna de matcher som krävdes och tillslut blev det inte ens spännande. Symboliskt säkrade vi kontraktet när vi fick lite revansch i derbyt efter en av alla sena kvitteringar. Då var det ett par omgångar kvar av serien och vi slapp att spela med kniven mot strupen. Med kanske seriens bästa målvaktspar, seriens bästa försvarsspel (minst insläppta mål i hela serien) och kanske det lag i serien som sprang mest så finns det mycket vi kan vara nöjda med tillslut. Inte minst pallade vi för trycket och reste oss när det behövdes som mest. Likt en drake i motvind. Vi trodde hela tiden på det vi höll på med och det är fint att se som tränare! Nåväl. Det går att beskriva en säsong och ett innebandylag på olika sätt. Man kan nöja sig med att konstatera att vi slutade på en sjundeplats i en division 3-serie som spelas för de närmast sörjande. Det kommer nya säsonger och livet går vidare där man kan se det som en fritidssysselsättning bland många andra eller att det inte är något speciellt med det vi håller på med. Eller så kan man lägga upp det som en berättelse och en resa som man är ute på där man lär sig, utvecklas och har roligt för något man tycker är väldigt meningsfullt. Det är så jag har känt i alla fall och för mig har det här varit något mer än ”bara ett innebandylag” med några individer som springer runt och försöker göra fler mål än motståndarna på matcherna. Lokalidrott är viktigt, lokalidrott berör! Visserligen var den här krönikan rätt så resultatfixerad men vi får inte glömma allt däremellan som idrott och lagspel ger. Att gå in helhjärtat i något innebär att ge en del av sig själv i det man gör. Så har jag känt och det har varit lika givande varje träning, varje match. Oavsett hur det har gått har känslan bestått och jag hade gjort om samma resa igen ifall det var möjligt, trots alla förluster. För det är resan som är mödan värd och framförallt är jag oerhört stolt över den här gruppen som jag har fått vara tränare för i olika former under tre historiskt tuffa säsonger. På så sätt känns det mycket bra att kunna lämna över stafettpinnen med varm hand till nästa tränare. Nu är vi på väg framåt igen och 89ers mår bättre. Tack för mig! H3 2kommentarer

Ikväll stänger vi säsongen 23/24

Innan vi tar oss an kvällens match blickar vi tillbaka till fredagen då vi tog oss ner till Almåshallen. Där mötte vi tabelltvåan Lindome IBK. Vi kom till matchen med decimerat manskap och division 3-kontraktet säkrades matchen innan. Det var således upplagt för en utmanande uppgift på alla sätt och vis. En utmaning som vi hanterade bra! I stora delar av matchen stängde vi ner Lindome på ett stabilt sätt där deras vanligtvis starka passningsspel aldrig riktigt kom igång. Mycket tack vare att vi låg rätt i positionerna och kunde bryta deras uppspel och inspel mest hela tiden. Det gav oss chansen att hålla jämna steg med detta topplag och med lite bättre effektivitet framåt hade vi kunnat gå segrande ifrån matchen. Nu blev det istället oavgjort för sjunde gången den här säsongen. Det visar att vi är ett svårslaget lag och något vi kan bygga vidare på till nästa säsong. Säsongens sista match kunde varit en högdramatisk sådan. För en tid sedan låg båda lagen pyrt till i tabellen och allting skulle kunna avgjorts i och med mötet ikväll. Nu blir det istället en match utan större betydelse då båda lagen är klara för spel i division 3 nästa säsong. Vi gjorde vårt ryck i februari medan Pixbo har gjort sitt ryck nu i mars då de spelat mängder med matcher. På 20 dagar i mars har de lyckats spela hela fem matcher och gjort det på ett imponerande sätt med tanke på deras sits i tabellen. Tre raka segrar och totalt fyra vinster (varav tre av dem med uddamålet) under den här tiden har gjort att de tagit sig från nedflyttningsplats upp till säker mark. Det enda som kan stoppa Pixbo nu är att i princip allting går emot dem vilket i praktiken inte är möjligt. Vi vill avsluta säsongen på ett snyggt sätt och hoppas att ni kommer ner till Sundahallen för att bevittna årets upplaga av 89ers en sista gång. Samtidigt vill vi passa på att tacka för det fina stöd vi haft under säsongen. Det uppskattas och 140 åskådare i snitt per match hade vilket lokalt lag som helst varit tacksamma för. Tabellen Laguppställningar Statistik H3 2kommentarer

Säkrat kontrakt efter kvitteringen i derbyt!

Mycket förväntat så blev det återigen ett rafflande derby som de knappt 400 åskådarna i Sundahallen fick bevittna. Den här gången var det 89ers som hämtade ikapp ett underläge och kvitteringen kom med bara 22 sekunder kvar av matchen. Men vi tar det från början! Första perioden blev lite av ett ställningskrig. Inget av lagen ville gå bort sig och skotten 6-5 säger en hel del. Båda lagen kände på varandra och spelet var avvaktande. Lagen turades om att ha bollen och när man inte hade det var båda lagen noggranna att hålla nere bytestiderna. Det underlättades av att det var många avblåsningar vilket också höll nere tempot i matchen. Spelet kom aldrig riktigt igång. Vi går över till andra perioden där det hände mer. Framförallt var det gästerna från Tjörn som kom igång. Inom loppet av tre minuter hade man gått fram till en 0-3 ledning i första halvan av perioden. Det var både powerplaymål och backskott som letade sig in. Inför matchen nämnde Lukas Andersson som vi inte skulle ge för mycket utrymme gav vi för mycket utrymme. Från liknande positioner kunde han göra både ett och två mål. Nä det här höll inte och en time out var på sin plats. Tillbaka till grunderna och samtidigt intala för oss själva att dessa minuter inte skulle få förstöra hela matchen för oss. Sagt och gjort så går Daniel Steffensen ut och pangar in reduceringen direkt efter. Det här gav oss exakt den energi vi behövde och om Myggenäs hade ett flow under en period så var det nu borta. Vi tilldelades ett straffslag efter en spelvändning av bara farten. Linus Johansson fick förtroendet att lägga straffen efter sitt straffmål senaste gången vi hade en straff med oss. Tyvärr blev det inte samma lycka denna gång då stolpen var i vägen. Inte för att vi tog över spelet men känslan var att vi var på gång i matchen. Det blev inga fler mål i andra perioden utan underläge 1-3 inför sista perioden var det som gällde. Med tanke på hur vi tacklade motgången från mittakten var det ändå hoppfullt i det blåsvarta lägret när tredje perioden skulle dra igång. Vi började trots allt skapa fler och fler lägen i matchen. Nu handlade det om att vaska fram lite vassare målchanser för att skaka om Myggenäs försvar lite mer. Mycket riktigt startade vi den avslutande perioden på ett optimistiskt sätt och vi agerade mer beslutsamt samtidigt som bortalaget började bli alltmer passiva. En tendens som faktiskt stärktes när dem lyckades få in 1-4 efter dryga 7 spelade minuter. Goda råd blev dock därmed dyra för 89ers som trots ett optimistiskt spel behövde få in bollen snart. Och så blev det också. Linus Johansson skulle få revansch efter sin straffmiss och 2-4 var logiskt sett till matchbilden när halva slutperioden var spelad. Kort därpå direktsköt Daniel Steffensen in 3-4 och vi höll på att äta oss ikapp. När samme spelare sedan drabbades av en utvisning fick sig vår långa push en törn men vi redde ut boxplayet på ett stabilt sätt. 2 minuter kvar och förberedelserna för slutforceringen pågick för fullt. Förberedelser som underlättades av att Tjörnlaget drog på sig en utvisning för protest när klockan stod på 18:39. Vi avvaktade därmed med att ta ut målvakten och lät vårt powerplay skapa tryck först. Nästan exakt en minut senare kom det förlösande kvitteringsmålet. Daniel Steffensen hittade över till vår kvitteringsspecialist Linus Johansson som avslutade distinkt under en annars svårstoppad motståndarmålvakt för dagen. Vi fick alltså lite revansch från förra derbymatchen även ifall det inte blev seger. Slutperioderna från de båda matcherna var annars snarlika men där det var ombytta roller den här gången. I och med den inkasserade poängen säkrade vi också nytt kontrakt för spel i division 3 nästa säsong. Det går knappast att göra det på ett bättre sätt och det får också symbolisera att flera års kräftgång för 89ers är förbi. Trenden är bruten och ”Vi é på gång igen”! Vi vill samtidigt tacka för det stora stödet vi haft under säsongen och inte minst i derbymatcherna. I lördags kom det nästan 400 personer vilket är fantastiskt roligt. Två matcher återstår av säsongen med bortamatch imorgon mot topplaget Lindome IBK samt en sista hemmamatch på onsdag då ni har chansen att se oss spela i Sundahallen en sista gång för den här säsongen! H3 0kommentarer

Uppsnack inför eftermiddagens derby!

När lokaltidningen lyser med sin frånvaro inför derbyt alla pratar om så kommer här lite mer uppsnack inför matchen i eftermiddag. När lagen möttes i vintras var det första derbyt på mannaminne. Ingen spelare på planen hade spelat detta derby tidigare så känslan var att alla var lite oerfarna och spända på vad det innebar. Nu vet alla vad det innebär. Det vi kan addera är ett hundratal ytterligare åskådare när det nu är Sundahallen som är skådeplatsen. Stämningen lär vara hög och ljudkulissen därefter. Andra matchen blir inte riktigt lika speciell för nu har vi redan gjort det en gång. Däremot är det nog många som är minst lika taggade som vid första mötet. Vi har om inte annat revansch att utkräva.. Om vi kollar på respektive lag så kan vi konstatera att formkurvan pekar uppåt för båda lagen. Myggenäs är med och fajtas om uppflyttning ifall det vill sig riktigt väl. 89ers må ligga två hack ner i tabellen men med fem raka matcher utan förlust varav fyra segrar så är det positiva tongångar i hemmalägret. Spelet har kuggat i fint på sistone och hela vårterminen av serien har varit bra för Stenungsunds IBK. Vid en närmare granskning av lagen ser vi att bortalaget sedan en bit in i hösten tränas av Roine Andersson. Ett mycket välbekant namn hos 89ers-anhängare. Han är tidigare mångårig styrelseledamot och juniortränare för flertalet spelare i dagens A-Lag. Dessutom är han den som en gång gjorde undertecknad till spelande tränare inför den där märkliga säsongen i division 1 för ett par år sedan. Då i rollen som sportchef för blåsvart-Nu i rollen som tränare för grönsvart. På spelarfronten finns det flera spelare som skaffat sig flera års erfarenhet på seniornivå, framförallt på division 3-nivå. En serie som de uppenbarligen behärskar efter att ha varit ett lag på övre halvan i några säsonger nu. Anförda av kaptenen och målskytten Lukas Andersson som pangat in 19 baljor den här säsongen. Det blir en rightare att hålla koll på idag och någon vi inte får ge för mycket utrymme. Även Philip Hübinette och Linus Sjösten vet var målet står med sina 15 mål vardera. Den sistnämnde lyckades även bli matchvinnare senast och någon vi får se upp med. Den som oftast levererar passningarna till dessa är den skicklige centern Joel Benjaminsson som inte sällan har adressen klar på förhand. Icke att förglömma är deras målvakt Viktor Thorsson som är en bra målvakt på den här nivån med sitt utkast som specialvapen. Vi må inte ha någon som riktigt utmanar dessa herrar i poängkolumnen men däremot ett starkt kollektiv med försvarsspelet som adelsmärke. I detta kollektiv finns det också spelare som sticker ut på olika sätt och det är många som på sistone turats om att vara tongivande. Den nyblivna 17-åringen Sebastian Thörnqvist har gått från klarhet till klarhet och är vår mest formstarka spelare för stunden. Kanske den mest formstarka av alla som ställer sig på planen i eftermiddag. Den nybakade forwarden Daniel Steffensen har också vuxit in i rollen som intensiv anfallare och är inte feg för att visa vägen i matcherna. Det är låga odds på att han gör det även i eftermiddag mot Myggenäs. På backplats har vi också en som tagit många kliv den här säsongen. Dessutom som vårt vassaste offensiva vapen. Linus Johansson har axlat det ökade ansvaret på ett imponerande sätt och gör sin klart bästa säsong någonsin. Som grädde på moset har Tony Bromé kommit in med sitt ledarskap på backplatsen och stabiliserat spelet med sin erfarenhet. Sist men inte minst ska också Albin Hansson nämnas. En hårt arbetande back som också visat på en offensiv uppsida den här säsongen. Han kan vara den i laget som gillar derbykaraktären allra mest vilket ni säkerligen kommer märka. Det går att nämna flera spelare och det skulle inte förvåna mig ifall någon jag inte nämnt blir matchvinnare för de blåsvarta idag. Med dessa ord tycker jag att det ska bli roligt att med allra största sannolikhet få bevittna ett fullsatt Sundahallen igen. Det var några år sedan och även ifall det inte är något kval till Allsvenskan den här gången så är det ett derby mellan STO-regionens två bästa innebandylag. Det händer alltså inte ofta att det är fullsatta salonger så kom och upplev detta du med! Kom ihåg att vara på plats i god tid till matchen som startar 15:00. Visa dina färger och gör dig hörd. Tillsammans jobbar vi in en seger för 89ers! Laguppställningar Tabellen Statistik H3 1kommentar

Storseger och stormatch!

Inför matchen i tisdags var det säkert många 89ers-anhängare som såg framemot matchen med skräckblandad förtjusning. Vid vinst skulle avståndet till Hovås utökas till sju poäng, vid förlust skulle det endast skilja en poäng. Med så pass få matcher kvar att spela är möjligheterna och riskerna med en sån här match påtaglig. Antingen skulle vi få ett andrum eller en mer stressad tillvaro i tabellen. Visserligen är det fler lag som är med i kampen om att undvika nedflyttning så det var ingen ödesmatch på det sättet. Att det var en viktig match rådde det inga tvivel om dock! Med tanke på dessa förutsättningar och att Hovås vann mötet i höstas är det otroligt imponerande att lyckas vinna med hela 4-14. Någon direkt stress eller oro märktes inte av. Inte ens i början av matchen. Efter 10 minuter stod det 0-4 och ifall det fanns någon osäkerhet så var den definitivt borta vid det laget. Istället handlade det om att fortsätta på den tidigt inslagna vägen och behålla det vägvinnande spel vi uppenbarligen hittat i matchen. På det stora hela gjorde vi också det. Emellanåt klarade vi inte av att hålla uppe den höga nivå vi generellt hade men oftast hängde inte Hovås med i svängarna. Det var ett bländande anfallsspel de tillresta blåsvarta supportrarna fick se. I kombination med en sällan skådad effektivitet trillade mål efter mål in. Det går att diskutera ifall det var hemmalagets bristande försvarsspel eller vår offensiva finess som resulterad i alla målen. Troligtvis en kombination men jag vill påstå att den anfallsglädje som vi utstrålade hade fler lag än Hovås haft problem med att hantera. Det var löpningar och passningar i hög fart, inte sällan på ”one touch”, och framförallt kunde vi kombinera båda delarna på ett imponerande sätt. Det var många mål där bollen gick som på ett snöre mellan flera spelare i femman och om innebandy hade haft andraassister skulle många kunnat räkna in ytterligare några poäng i statistiken. En som gjorde många assist var Hannes Wenner. Hela fyra stycken blev det från hans sida i matchen. Detta blev också hans sista match i den blåsvartrandiga tröjan för den här säsongen. Hans dubbellicens med oss gick ut i februari och får därmed avsluta säsongen i IK Zenith där han spelat både JAS och Div.1. Prestationen mot Hovås IBK får vi gärna ta med oss till nästa match. Derbyveckan är nämligen här. Säsongens andra derby väntar och den här gången är det vi som välkomnar laget från andra sidan bron. Vi har stor revansch att utkräva från den snöpliga förlusten i senaste mötet. I såna här matcher handlar det om att kliva fram och visa vägen. Vi har på sistone visat att vi har flera spelare som kan göra det. Nu gäller det bara att också kunna göra det när det är fullsatta läktare och pressen är på ett annat sätt. Uppladdningen inför detta börjar redan på kvällens träning och där vi i veckan ska förbereda oss på bästa sätt för att kunna stå som segrare den här gången. Stödet från läktarna kan bli det som fäller avgörandet så vi hoppas verkligen att just Du tar dig ner på lördag för att försvara Stenungsunds blåsvarta färger i Sundahallen! H3 0kommentarer

Visa fler nyheter