Årskrönika del 2

Höstsäsongen inleddes alltså med förlust mot Adelsö (2-4) och förlust i derbyt mot RA (1-4). Däremellan hann vi möta Wollmars på Östermalms IP i en märklig tillställning som Tor (och domaren) såg till att avbryta i halvlek, efter att belysningen slagits ut av ett välriktat hammarslag från den skäggiga asaguden. Publiken på läktaren var mer imponerade av väderfenomenen än av den rätt kassa fotbollen som presterades på gyttjeplanen. Ställningen var hur som helst underläge 0-1 när matchen bröts.

Nästa fredagsmatch var returen mot Gimonäs, som slutade med ännu ett kryss, 2-2. På söndagen skrev ännu en på för FCB:s damer -14 (Luna), en fantastisk talang som bedöms bli nästa mittfältsgigant, även om hon är rätt liten! Fredagen efter gjorde Ekerö BoIS processen kort med oss på sin hemmaplan och vann med hela 6-0. Nu hade vi alltså spelat 12 matcher och skramlat ihop 10 poäng. Tabellen började tala sitt tydliga språk. Vi skulle hamna i bottenstrid. Snipers kunde man i det här läget räkna ut, men det är två lag som åker. Vi låg näst sist, med Gimonäs och Bromsten strax före oss i tabellen. Ovanför dessa lag en lucka upp till topp 6.

Det blir september och Björnligan spelar sin 13:e match, mot FC Innerstan. Även detta blev en tajt affär, där Ligan drog det kortare strået. Matchen slutade 1-2. Nu hade vi spelat 13 matcher och Bromsten skaffat sig en lucka ned till oss på fem poäng. Samtidigt hade vi Snipers i nästa omgång, och dessutom returmötet mot Bromsten kvar. Skulle den matchen bli avgörande?

I returmötet mot Snipers hade vi bestämt oss för att vi inte skulle ge bort några poäng till Snipers igen. Före matchen hölls en kort manifestation, där Björnligan höll upp en banderoll med budskap om allas lika värde. Efter matchen hade vi tre nya poäng. 4-0 blev segersiffrorna.

En vecka senare skulle matchen mot Wollmars spelas klart. Det hade blivit beslutat att man skulle ta upp matchen igen från andra halvlek, vilket några tyckte var ett märkligt beslut. Visserligen tar det tid att komma in i en match och Wollmars fick helt klart en taktisk fördel av att börja en 45-minutersmatch i ledning, men vad hade varit mer rättvist? Samtidigt visade delar av Wollmars inte direkt upp någon snygg sida i denna fortsättning, vi fick snarare anledning att ifrågasätta om Fair Play är ett främmande koncept för motståndarna. 0-1 blev till slutresultatet 0-2, trots några lägen att först kvittera och sen reducera.

Med tre matcher kvar hade FCB kniven mot strupen. Fortfarande nästjumbo och två poäng bakom såväl Bromsten som Gimo. Då kom returen mot RA. Det blev en riktig härlig seger, 3-2, där tre målskyttar gjorde sina respektive första för säsongen – Kotzmann, Senior och Is. Den sistnämnda skulle komma att näta igen innan året var slut. Inför näst sista matchen hade vi nu tagit oss upp från den så nesliga nedflyttningsplatsen, med en poäng tillgodo mot Bromsten – som vi dessutom skulle möta härnäst. Planen var lika simpel som briljant: Vi vann enkelt i våras över det här gänget. Spelar vi riktigt fokuserat så vinner vi igen, och klarar oss från nedflyttning redan innan sista omgången. Men Bromsten hade också en plan...

Det var en match som borde varit avgjord tidigt. Bromsten hade inte mycket framåt, men kämpade emot väl. Det var ett betydligt bättre lag som Bromsten kom med till Mossen än det lag vi spelade ut i Spånga. Men ändå – Ligan ägde matchen, skapade tryck och chanser. Men bollen ville inte in. Istället, som det så ofta blir när man inte får hål på motståndarna, så kommer en halvchans ur ingenstans och Bromsten gör mål. De kämpar och sliter, håller ifrån, tar hem matchen, skriker och jublar över Mossen när domaren blåser av. De har passerat oss i tabellen. Vi är åter på nedflyttningsplats. En match kvar. Bara en.

Så ställer vi oss åter på Åkeshov, planen som för inte länge sedan var vår hemmaplan, för att möta Polonia i en verklig måste-match. Ingenting annat än seger skulle duga. Laddningen var total, stämningen elektrisk. Många Busar, gamla och unga, hade kommit för att ge sin support. Och de fick se sitt FC Björnligan spela ut sin potential, ta rätt beslut, variera sitt spel, vara tuffa i närkamper, sätta rätt passningar och framför allt sätta dit sina lägen. Ett fantastiskt mål från Pelle i en raid från mittbacksposition, två tunga baljor från Is och en delikatess från Lennis. Slutresultatet blev 4-2 och vi hade klarat oss kvar ännu ett år.

Årets bästa målskytt blev ännu en gång Johan Spurs Grandin. Detta år gjorde han 9 baljor, två fler än i fjol.
Årets assistkung blev Lennis med 8 finurliga passar.
Dessa två herrar delar dessutom på poängkungstiteln, då båda landar på 12 poäng.
Busligan vinner Persson överlägset med två röda och fem gula kort.

Endast Cupen kvar att redogöra för, och den kan enklast beskrivas så här: Två utmärkta matcher av Björnligan, där vi ställs mot två division 4-gäng i rad. Det första visserligen ett strykgäng i fyran (Skå IK och Bygdegård), men ändå. Vi vinner med 7-2! Det andra laget, Danderyds SK, betydligt bättre. Vi förlorar snöpligt i matchens sista spark till 4-3. Annars hade det gått till straffar, och vem vet vad som hade kunnat hända då? Med tanke på att alla våra 4 straffar inför matcherna satt fint, så hade jag nog lagt en slant på avancemang för Ligan. Nu blev det aldrig så, men alla som var med i cupen ska ha stort cred för insatsen.


Vad händer nu? undrar kanske var och en ute i stugorna? När får vi spela fotboll igen? När kommer första kallelse till försäsongsmys i gymet? Vem gjorde årets snyggaste mål? Vem tar över coacheriet när Klasson åker Down Under? Kommer vi ha försäsongshelg i Västerås? Och så vidare, och så vidare.

Svaret är att det arbetas febrilt bakom kulisserna på att få ihop förslag till ny ledarstab och ny styrelse, betala anmälningsavgift för 2015, se över truppen, tänka på nyförvärv, boka vinterträning, titta över ekonomin, sponsorer, hallar – ja allt det där som också är en del av division 6 fotboll. Vi hoppas att komma med många svar inom kort.

Prio ett just nu är att boka in en match mot veteranerna, samt en avslutning på O´Connels. Vi hoppas att alla är sugna på båda dera!

Forza Ligan!