Fyll i din e-postadress för gratis uppdateringar om FC Björnligan A-lag
Du är redan följare. Får du inga mejl kan du redigera dina Notisinställningar under Mina uppgifter.
Klicka på bekräftelselänken i det mejl vi skickat dig för att börja ta emot uppdateringar från FC Björnligan A-lag.
A-lag
Följ oss för uppdateringar
Det har hunnit bli kall höst. TV:n fortsätter visserligen att värma på lördagar, Premier League är lika het som alltid. Men i Sverige är Allsvenskan färdigspelad. Bajen har tagit sig tillbaka från sin exil i Superettan. Mest intressant anno 2014 i den inhemska fotbollen var naturligtvis ändå division 6 B i Stockholm, där FC Björnligan nu alltså spelat färdigt för året.
Björnligans år var en knackig historia, som länge såg dystrare ut än vad den tillslut blev. Inte första gången det blir så, och förmodligen inte sista heller. Men det kändes ändå så fel – så orimligt rent av! Huruvida alla våra motståndare håller med om den saken ska jag låta vara osagt, men vad som är odiskuterbart är att vi tappade väldigt många poäng i de jämna matcherna. Kanske berodde det på att vi saknade kontinuitet? Var det på grund av alla nya små björnbusar? För lite avslutsövningar på träningarna? Eller något med spelsystemet? Var det i själva verket bara ren och skär otur som drabbade oss gång på gång? Vi försöker minnas tillbaka så kan vi kanske hittar ett svar.
Det hela började i april med en tvåmålsförlust mot Polonia. En match som vi kommer ihåg för att vi inledde starkt, ägde spelet, tog ledningen i början av andra men tappade allt när vi föll in i motståndarnas gnäll och fulspel. Matchen överlag jämn, men inga poäng.
Efter ett litet uppehåll kom vi tillbaka 15 dagar senare och firade en nytillkommen Björnbuse (Elias) med att formligen krossa Bromsten, ett lag som vi då var övertygade om att vi skulle ha långt bakom oss i tabellen då säsongen närmade sig slutet. Men tyvärr klarade vi inte av att rida på segervågen. Veckan efter lyckades vi inte besegra seriens stryklag Stockholm Snipers, 1-1 och två förlorade poäng i en match med ett stort spelövertag. Samma sak i omgången därefter, 2-2 mot Innerstan gav en något bitter eftersmak. Då visste vi dessutom att matchen därefter skulle bli mycket svår: Ekerö BoIS hade inlett säsongen mycket starkt med fem raka segrar. Den sviten förlängdes mot Ligan efter 7-1 i baken på hemmaplan, men det är i sammanhanget värt att tillägga att Ekerö tog 13 raka segrar i serien, innan en likamatch mot Polonia förstörde den perfekta säsongen för seriens överlägsna etta.
Chans till revansch i den sjunde omgången, då vi skulle ställas mot Gimonäs. Gimo brukar vara ett dugligt motstånd där vi spelar jämnt. Så även den här gången. En chansrik match med dålig skärpa åt två håll slutade 1-1, och alla verkade lika besvikna över den saken. Dock var vi glada åt att kommande storstjärna i FCB:s damlag (Bella) kommit.
Två matcher kvar innan uppehållet, och det såg inte ljust ut. Vi var nu inne i juni, men inte blev det bättre för det. Nästa match blev ytterligare en i raden av besvikelser – Wollmars kom till Mossen och vann med uddamålet. Vi hade skrapat ihop 6 poäng på de sju inledande omgångarna.
I sista matchen innan uppehållet kom då äntligen en liten uppryckning. Vi åkte till Adelsö med en rätt reducerad trupp, men spelade en fantastisk fotboll i 45 minuter. FCB hade ledningen med fyra mål två gånger i matchen, men det blev ändå oerhört dramatiskt och stökigt i en match som slutade 5-4 till Ligan. En dryg vecka senare kom FCB:s nästa damlagsspelare till världen (Selma).
Under sommaren ägnade sig nog de flesta busar åt taktikträning (titta på fotbolls-VM). Men trots våra tappra försök att hitta inspiration i det tyska spelet, startade höstsäsongen med två raka förluster...
(forts.)
Träning | 9 maj, 20:30 |
Träning | 16 maj, 20:30 |
BK Bleket (hemma) | 19 maj, 20:00 |
Träning | 23 maj, 20:30 |
Träning | 30 maj, 20:30 |
Kommentera
Du måste logga in för att kommentera