Betraktelse: Ekhagens IF - Bankeryds SK

Så är då premiärkulan i luften.
Samma premiärmotståndare som förra året.
Ekhagens IF
Samma premiärarena.
Ekhagsvallen
Nästan samma premiärdatum som förra året.
Då 17 april
Ekhagen vinner med 1 - 0.
Där upphör liknelserna.

Matchen är dock innehållsmässigt ganska lik fjolårets match. En typisk premiärmatch med ohyggligt många individuella misstag i uppspelsfasen. Blindpass på mittplan mitt i gapet på motståndare på väg upp i banan. Misstagen är legio från båda håll.
Det blir ingen profil på matchen under första halvlek. Lagen byter boll men inte chanser. Inga riktigt rejäla målchanse skapas. Mer halvmöjligheter som i bästa fall kunde lett till målchanser.
Våra möjligheter yppar sig oftare men våra spelare är ett steg för sena till bollen.
Det rödsvarta hemmalagets bästa möjlighet under halvleken, med facit i hand enda riktiga möjligheten under matchen, är ett lågt skott mot Emil Hammars vänstra stolpe där Emil får sträcka sig i hela sin längd för att få bollen till hörna.
Våra möjligheter är några fler. Men utan udd.
När halvleken är slut har vi fortfarande inte gjort mål på Ekhagen under Ove Mårtenssons ledning.
Vi har då stångats mot Oves Ekhagen under 315 minuter utan att lyckas få inbollen i mål.
Nästan lika lång tid tog det för oss att göra första seriemålet förra året. Först i fjärde matchen, efter 276 minuter, i fjärde matchen spräcker vi nollan.
Fler tillbakablickar visar att vi har sju spelare i dagena trupp som medverkade i fjolårets premiär. Ekhagen å sin sida har bara två spelare som deltog vid förra årets epilog. Ett helt nytt lag!
Ekhagen sticker allt oftare upp i kontringsanfall med mycket folk under andra halvleks första hälft utan att nå ända fram.
Vi måste hela tiden vara på vår vakt men försvarar oss bra.
Felpassen på det tungsprungna naturgräset är dock alltför många och frapperande. Fortfarande från båda sidor.
Vi lyckas stå emot anstormningen som inte är någon anstormning utan mer liknar en irriterande myggsvärms återkommande attack. Ideliga angrepp men inga påtagliga skador.
I det läget är matchen en typiskt oavgjord match och mitt objektiva jag, som ofta pratar med mig, säger att vi ska nog vara nöjda med en poäng.
Då, med en kvart kvar att spela, trampar gulvart plattan i botten och matchen gör en hundraåttigraders gir. Vi tar över matchen. Vi kommer i anfallsvåg efter anfallsvåg. Vi har ett avslut i underkant av ribban.
Så med sex ordinarie minuter kvar av matchen drar vi upp ett mönsteranfall där inledningen på avslutet är ett väl avvägt inlägg från vänster, signerat Adam Rubin, som når kapten Axelsson, Oscar, som nickar ner bollen till Tom Danielsson vilken från nära håll trycker in bollen i mål och förlöser matchen åt oss. Ledning 1 - 0 och i år tog det oss bara 84 minuter att spräcka serienollan och 399 minuter att äntligen spräcka nollan mot Oves Ekhagen.
Ove var då sedan en stund avvisad från båset av domaren.
Ekhagen flyttar upp folk i banan i jakt på en kvittering och lämnar på så sätt ytor åt våra offensiva krafter.
I matchens sista ordinarie minut får Adam Rubin bollen i friläge och gör ett av sin karriär hittills lättare mål.
Spiken är helt islagen och vi har slagit en av seriens utpekade favorilag på bortaplan med 2 - 0.
Därmed inte sagt att vi ska låta något träd växa mot himlen, även om Petra Marklunds dundersuccé - Händerna mot himlem - är den melodi vi nynnar på i kväll.
Nej, vi tar en match i taget men tre premiärpoäng att lägga under dunkudden är hur gött som helst.
Vi vinner småmatcherna i matchen, hörnorna med 4 - 3 och gulakortdrabbningen ( om man kan vinna den ) med 3 - 5. Alltså vi har färre kort. Det goda vinner oftast så även på planen i dag.